Under 1800-talet dansade man i vägskäl, på marknadsplatser och i logar. När 1900-talet var ungt, började många att bygga dansbanor, ibland i närheten av ställen där man hade haft vägskälsdans tidigare, men även på andra platser. Snart fanns det så många dansbanor att alla som bodde i länet lätt kunde ta sig till flera olika dansbanor med cykeln.

Dansbanorna var ofta enkla byggen, och blev det problem med grannen på ett ställe, kunde de plockas ner och byggas upp igen på annan plats. Föreningar, nykterhetsförbund och politiska partier ordnade danser som ett sätt att stärka sin kassa och popularitet.

Till dessa dansbanor fanns en uppsjö av små dansorkestrar bestående av amatörmusiker som hade annat jobb till vardags, men spelade till dans om helgerna.

Runt 1960-talet började antalet dansbanor att minska. Förfallna dansbanor byggdes ofta inte upp igen. Många utedansbanor saknade den för den moderna dansbandsmusiken nödvändiga elektriciteten. Dessutom flyttades många danstillställningar inomhus med större bekvämlighet för besökarna och bättre planeringssäkerhet för arrangörerna.  När människorna blev mer mobila kunde de även ta sig till dansställen längre bort. Det medförde att det blev färre, men större, dansbanor kvar.

I Smålands Musikarkiv finns en hel del material om dansbanor: intervjuer, affischer, tidningsklipp, fotografier, musikinspelningar och även några videofilmer.

Nedan hittar du en interaktiv karta där alla dansställen utomhus i Kronobergs län – som arkivet har kännedom om – finns utmärkta.

Hör gärna av dig om det finns någon dansplats som du har minnen av som saknas på vår karta! Även om platsen som vi har markerat inte riktigt stämmer, eller om du bara vill berätta om dina dansminnen från något ställe som finns med, tveka inte att kontakta oss på sma@musikisyd.se. Vi blir glada att kunna samla vidare!