Populärmusik

Hur började och utvecklades jazzen, popen, rocken och dansbanden i Kronobergs län? Vilka (med tiden) stora artister passerade eller tog sina första steg i karriären i denna del av Småland. Hur producerades, distribuerades och marknadsfördes musiken? Vilka scener fanns det och vilka var publiken?

Frågorna är många men dessbättre finns det svar. Smålands Musikarkivs populärmusikarkivarie emeritus, Leif Carlsson, har tillsammans med Hans Altbark, tidigare vid Sveriges Radio, givit ut den innehållsrika boken Tusen och en natt. Nöjesliv i Kronobergs län under 100 år. Den finns i webbutiken.

Altbark och Carlsson har även gjort en digital fortsättning, Tusen och en natt. Del 2, där de gräver vidare i den regionala nöjeshistorien.

De första dansorkestrarna i början av 1900-talet, med vals, hambo och one-step på repertoaren, bildades ofta av blåsare från musikkårer. Dansbanor som en lördagskväll besöktes av flera hundra ungdomar hade börjat byggas. Nu räckte det inte längre med en ensam fiolspeleman, som tidigare var vanligt på logdanser och vid vägskäl.Snart kom danskapell med dragspel, gitarr, fiol och trummor.

Dans i olika former har en lång historia bakåt i tiden men det var först på 1920-talet som det började bli en folkrörelse och det var då regelrätta dansorkestrar gjorde entré på dansbanornas scener. Amerikanska jazzskivor hade kommit till Sverige och i radion kunde man ibland höra direktsändningar av engelska dansorkestrar från Savoy Hotel i London. Den moderna dansmusiken blev efterfrågad.

De nybildade dansorkestrarna köpte importerade tryckta orkesterarrangemang och kunde snart spela nästan som Fletcher Hendersons, Duke Ellingtons eller Jack Hyltons orkestrar. På dansbanorna i Kronobergs län spelade Kosta dansorkester, Lessebo dansorkester, Alvesta dansorkester och Henrys orkester från Alstermo som alla var populära i början av 1930-talet. Lennart Landhammar, basist och sångare i White Jackets Band berättar i en intervju att de nog var den första orkester från Växjö som spelade den nya amerikanska musiken. ”Jag sjöng Hoagy Carmichaels Star Dust med hjälp av en megafon och jag tror de flesta på dansgolvet kunde höra min röst”.

De lokala dansorkestrarna under 1940-talet hade inte bara de amerikanska jazzorkestrarna som förebilder utan också orkestrar från Stockholm som Thore Ehrlings, Lulle Ellbojs och Seymours. Många av de intervjuade musikerna från denna tid berättar också att de läste Orkesterjournalen regelbundet och lyssnade på Radio Luxembourgs sändningar.

Jazzen var ungdomens musik fram till början av 1960-talet, då popmusiken konkurrerade ut den. Men det fanns även dansorkestrar som nästan uteslutande spelade svensk schlager och det vi idag kallar gammaldans. Många dansbanor hade varken råd eller framför allt scenplats för en stor orkester med kanske 6-10 musiker. Orkestrar som Runes trio från Ingelstad och Sune Ehrlings från Nöttja blev flitigt anlitade. Gitarristen Harald Axelsson i Runes trio berättar att de i mitten av 1950-talet kunde ha över 150 spelningar per år. Yngve Stoors hawaiiorkester inspirerade också några att spela denna exotiska musik. Som exempel på detta kan nämnas Gerds från Virestad och Kalhoa från Vislanda.

Under 1960-talet försvann nästan alla orkestrar som spelade dansant jazzmusik. Elgitarrer och hammondorglar tog över och det räckte med en eller två blåsinstrument. Populära orkestrar som Berglunds och Combo Jumpers upplevdes som omoderna och publiken ville istället hellre dansa till Pelles elektrokvintett, Charles orkester, Leifs kvartett eller Thorleifs.

Dansbandens era hade nu så sakta kommit igång men det skulle dröja till början av 1970-talet innan landet svämmades över av dansband och skivförsäljningen tog fart. Under hela 1960-talet kunde en grupp på sin höjd få spela in en eller ett par singelskivor. Några orkestrar från Kronobergs län som fick chansen var Ingmar Nordströms, Acke Claséns, Garvis och Bigge Bolméhs.

Henrys Orkester från Alstermo
Orkestern började spela på dansbanor i närområdet på 1920-talet. Den bevarade kassaboken berättar att gaget för orkestern oftast var 50:- per kväll. Ibland lite lägre.

White Jackets Band från Växjö
Denna orkester var förmodligen den första från Växjö som spelade den amerikanska jazzinfluerade dansmusiken. Basisten och sångaren Lennart Landhammar blev medlem av White Jackets Band 1936 och fick de första åren sjunga genom en tratt.

Palais från Alstermo
En inspelning, troligen från Folkets Park i Nybro år 1940, finns bevarad. Trots den bristfälliga ljudupptagningen får vi en uppfattning om orkesterns repertoar, som innehöll både swingmusik och sjömansvalser.

Willys från Växjö
Willys orkester spelades 1952 in av Rune Persson, som då hade RP-studios i Växjö. En 78-varvs skiva graverades i några få exemplar. Rune Persson blev sedan ljudtekniker på skivbolaget Metronome, där han under drygt tjugofem år ”rattade ljudet” vid många numera klassiska jazz- och schlagerinspelningar.

Janne Zaars från Växjö
Basisten Janne (eg. Sven Bertil) Zaar fick en hel del spelningar med sin orkester i slutet av 1950-talet. Övriga medlemmar var Viking Gustafsson, Sten Roger Elmgren, Bruno Nilsson, Gunnar Svensson, Ove Andersson och Sven Schill. Sångerskan Anniki Tourismäki saknas tyvärr på denna bild.

Ingokvintetten från Vislanda
I början av 1960-talet förändrades dansmusiken. Jazzen försvann från dansbanorna. Istället kom dansorkestrar med instrument som elgitarr, elbas och hammondorgel.

Ingmar Nordströms från Växjö
Den 4 januari 1961 gick Ingmar Nordströms orkester in i Tonos studio i Köpenhamn och spelade in fyra låtar som gavs ut på skivbolaget Oktav. Fr.v. Lars von Vultée, Lars-Olof Johansson, Sven ”Kirre” Karlsson, Carl-Ivar Christoffersson, Steine Lindberg, Jan Sundquist, Lars ”Snaggen” Söderström och Ingmar Nordström.

Peeters från Älmeboda
Förutom The Crossfires var det bara Peeters av länets alla popband som fick spela in en skiva under 1960-talet. 1966 blev det en singel med Who can tell / I´ve got news for you.

Runes Trio från Ingelstad
Runes trio från byn Säljeryd, strax utanför Ingelstad, var en s.k. SLU-orkester som spelade på mindre dansbanor och logdanser runt om i södra Sverige. Gitarristen Harald Axelsson berättar i en intervju att det några år i mitten av 1950-talet kunde bli över 150 spelningar per år.

Jan-Inges från Hovmantorp
Jan-Inges från Hovmantorp hamnar i kategorin dansband, en genre som växte fram i början av 1970-talet. Nu fanns möjlighet att ge ut skivor, vilket gjorde att lokala orkestrar snabbt blev kända i hela Sverige. Jan-Inges gjorde två LP och några singlar. De typiska dansbandskläderna syddes av Ulla Johannson, som också anlitades av många andra dansband.

Damberts Orkester från Norrhult
Damberts orkester började redan på 1940-talet och fortsatte sedan, med olika sättningar, att spela under många år till dans runt om i Småland. Orkesterledaren och dragspelaren Sven Damberth är en av Växjös musikprofiler.

Charles från Klavreström
Charles orkester med vokalisten Violeth Petersson (nu Bergström). Övriga medlemmar var Ulf Bergström, Bo Svensson, Svend Rasmusen, Jan-Anders Rålin, Lars-Eric Hammarström, Jörgen Johansson. Foto från 1964. Charles orkester beundrades av de unga grabbarna som sedermera bildade Thorleifs.

Leif Bloms från Växjö
1956 började Leifs trio från Yxnanäs med bröderna Simon, Åke och Leif Blom. 1958 utökades trion med Gert Blom på trummor. Medlemmar har kommit och gått men bröderna Åke, Leif och Gert var med fram till den 29 december 1995 då Leif Bloms orkester gjorde sista spelningen. Då som ett av Sveriges populäraste dansband.

Thorleifs från Klavreström
Thorleifs har allt sedan starten 1962 sin hemvisst i Norrhult/Klavreström. De har flera gånger, i olika omröstningar, blivit utsedda till Sveriges bästa dansband. Thorleifs har legat överst på Svensktoppen flera gånger och sålt mer än fem miljoner skivor.

Mickys orkester från Kosta
Orkestern startade 1937 och spelade modern dansmusik. Samtliga musiker arbetade på glasbruket i Kosta. Grundare och kapellmästare var pianisten Gunnar ”Micke” Gustavsson. Mickys höll på till 1964 och medlemmarna kom att skifta. 1960 spelades orkestern in på en lackskiva, med hjälp av Ingvar och Rune Persson. Inspelningen har överförts till CD och finns att köpa på Smålands musikarkiv. Affischen på bilden har skänkts till arkivet av Leif Bergström, Klavreström. Han var pianist i Mickys från 1957 och fram till dess orkestern upphörde.

Hur många dansbanor har det funnits i Kronobergs län och hur många finns kvar idag? Svaret på frågan har jag inte men många finns dokumenterade i arkivet. Ibland har intervjuer gjorts i skogar där naturen återtagit allt som en gång varit en livligt frekventerad dansbana. Intervjuerna har varit med personer som har egna minnen eller så kan de kanske förmedla föräldrarnas berättelser.

Bland de äldsta dokumenterade dansbanorna kan nämnas Veramåla dansbana i Linneryd där granarna idag växer höga. Vilka som spelade är höljt i historiens dunkel men ungdomar i närliggande byar kom gående i klungor eller tog sig till dansen med hjälp av cyklar. Många intervjuade har berättat att ”vägen till och från dansbanorna var ibland nästan lika rolig som själva dansen”.

Av Ekenäs strax utanför Åseda återstår bara en syrénhäck som planterades ”för att de närboende skulle slippa se eländet” och allt som finns kvar av Hängnarna i Värends Nöbbele är idag bara några rester av en stenfot. Under 1930-talet kunde flera hundra ungdomar samlas där en lördagskväll. Tidningsannonser berättar om vilka lokala orkestrar som spelade till dansen och varje sommar brukade ett s k zigenarkapell stå för en av danskvällarna. Stora anläggningar som Folkparkerna i Tingsryd, Vislanda och Alvesta är helt borta. Där uppträdde en gång i tiden kända artister som Gösta ”Snoddas” Nordgren, Little Gerhard och Ertha Kitt.

Kvarneket Moheda

Tyrolen Blädinge

Alvesta Folkets Park

Hasselbacken Alstermo

Åseda Folkets Park

Björkparken Linneryd

Tillfällig dansbana i Korrö

Intervjuer
Antalet intervjuer närmar sig 300 och längden på dessa varierar mellan 30 min och 5 timmar. Den genomsnittliga längden är 60-70 min. De första åren spelades intervjuerna in på mini-disc för att sedan brännas över och förvaras på CD. Under våren 2010 har dessa intervjuer förts över till hårddisk. Sedan 2008 används Handy-recorder för intervjuarbetet, varefter inspelningarna hamnade på CD. Osäkerheten att inte längre ha back-up på mini-disc har medfört att rutinen nu är att nygjorda intervjuer genast läggs på hårddisk.

Lars-Åke Hult berättar för Leif Carlsson, sommaren 2006
”Jag var med i Willys orkester och vi spelade i slutet av 1940-talet i hela Småland. Rune Persson som då hade RP-studios här i Växjö gjorde en inspelning med oss i Läroverkets aula. Det var inte så vanligt på den tiden att lokala orkestrar blev inspelade”.

Viking Fransson, Linneryd, intervjuades 2007
”Här låg Veramåla dansbana men idag finns inget kvar. Det var ungdomar i byarna runt om som dansade här på lördagskvällarna. Dansbanan försvann nog på 1930-talet”

Tidningsklipp
Denna avdelning omfattar originalklipp, papperskopior och digitalkopior. Det totala antalet digitala kopior är drygt 40 000 och omspänner nästan 100 år av det lokala nöjeslivet. De äldsta är från tidningen Växjöbladet 1915. Merparten av kommer från tidningarna Kronobergaren och Smålandsposten. En mindre del av materialet har lagts in i databasen. Originalklippen och papperskopiorna utgör åtskilliga tusen och en del av dessa finns i databasen. Förutom material som inkommit i samband med intervjuer kan nämnas Curt Gustafssons stora jazzsamling och Bertil Nybergs klipp rörande orkestrar och dansbanor.

Foton
Idag finns ca 300 kopior i A4-storlek. Fotografierna i denna samling har lånats in i samband med intervjuer, för att kopieras och sedan återlämnas. Bilden till höger visar Yvonne Wennberg då hon sjunger och spelar dragspel vid en sommarfest som hölls i Sandvik, Linneryd, troligen 1957. Från detta tillfälle finns också två fotografier där hon ackompanjeras av den då nybildade Leifs trio. Några år senare bytte de namn till Leif Bloms orkester och blev ett av Sveriges populäraste dansband. Under länken orkestrar finns några fotografier från samlingen.

Affischer
Eftersom affischer sällan ansetts värda att bevaras har miljontals rivits ner och kastats. Trots detta finns många kvar som berättar om orkestrar, artister och nöjesställen som kanske annars varit bortglömda. Musikarkivet har fått ett antal affischer från Föreningen Jazz i Växjö och lokala dansorkestrar. Då Lindströms tryckeri i Åseda upphörde delades bevarade affischer upp mellan hembygdsföreningar i trakten. Braås hembygdsförening donerade sin samling till musikarkivet. De övriga har digitalt fotograferats. Kameran har också varit till hjälp då de uppklistrade affischerna som finns bakom scenen i Åseda Folkets Park dokumenterats.

Gästböcker
Alla folkparker hade gästbok där artister skrev en hälsning som tack för besöket. Många tog sig också tid med att rita ett roligt självporträtt eller skriva några uppskattande rader. Någon gång kunde också en elak kommentar komma med som den gången Jan Johansson anmärkte på det undermåliga pianot han tvingades till att spela på. Gästböcker från Folkparkerna i Alvesta och Växjö, samt Folkets Hus i Klavreström finns som kopior på Smålands musikarkiv.

Vinylskivor
Avdelningen ”Kronobergsvinyl” innehåller både singlar, EP och LP-skivor. Under 1960-talet fick några dansorkestrar, som Bigge Bolméhs, Bob Stevens och Jan-Inges, chansen att ge ut singelskivor. Decenniet senare blev ”det gyllene årtiondet” för dansband då många spelade in åtminstone en LP. För orkestrar som Thorleifs, Leif-Bloms och Ingmar Nordströms blev det starten för en omfattande utgivning. Musikarkivets samling har byggts upp tack vare skivmässor, loppisbesök och gåvor.

Fältinspelningar
Under denna rubrik finns inspelningar som inte blivit kommersiellt utgivna. Rune Persson gjorde i slutet av 1940-talet och några år framåt upptagningar med trådspelare av lokala orkestrar och graverade sedan ett fåtal exemplar av varje inspelning. Verksamheten gick under namnet R-P Studios. Antalet skivor översteg sällan antalet medlemmar i orkestern. Då Rune flyttat till Stockholm fortsatte brodern Ingvar att med hjälp av rullbandspelare spela in orkestrar under hela 1950-talet. Inspelningarna graverades sedan av Rune, men fortfarande i samma antal. Tack vare bröderna finns musik av orkestrar som Benny Conn, Berglunds, Combo Jumpers, Ingvars och Janne Zaars bevarad. Skivorna finns idag i privat ägo men har lånats in till arkivet och digitaliserats. Till kategorin fältinspelningar förs också bandupptagningar som gjorts vid dansbanor. Ett exempel på detta är Sune Ehrlings från Ljungby och inte minst Flamingoorkestern från Växjö som under 1960-talet spelades in ett flertal gånger. Dessa inspelningar låter oss höra hur det kunde låta ”en helt vanlig kväll i Parken”. Musikarkivet gör också egna fältinspelningar, som då Lasses orkester från Visland, verksamma i början av 1950-talet, gjorde en nostalgispelning hösten 2008. Avdelningen fältinspelningar utgör en betydande del av populärmusiksamlingen.

Noter
Repertoaren för orkestrar verksamma före 1970-talet bestod oftast av populära melodier, där noter med färdiga sk b-arrangemang köptes eller någon ”plankade” av från grammofon eller radio. I några fall anlitades arrangörer som skrev specialarrangemang. Det är först med dansbanden på 1970-talet som det blev vanligt med originalmusik på dansbanorna. Några orkestrar, som Dambergs från Norrhult, har donerat noter till arkivet. Dessutom finns ett stort antal notblad med både svenska och utländska melodier.

Anteckningsböcker och dokument
I samband med intervjuer plockas ofta material av olika slag fram. Lennart Landhammar, som under många år var basist och sångare i White Jackets Band från Växjö, hade kvar en anteckningsbok som upptog samtliga spelningar, från starten i början av 1930-talet. I en annan bok hade han för hand skrivet texten till alla sånger han framförde, till början med hjälp av megafon. Många intervjuade har också dokument som berättar om t.ex. instrumentinköp, orkesterkläder, gager och kontakter med skivbolag.

Föremål
Tyvärr är denna avdelning inte alltför omfattande. Bilden visar en skjorta som en av medlemmarna i dansbandet Ginnys använde och på denna har några dansbiljetter, av betydligt äldre årgång, placerats. Vi hoppas dock att många fler föremål doneras till arkivet.

Ny musik
Även om orkestrar och dansbanor före 1970 prioriterats i något högre utsträckning, beroende på att kunskap och material från denna tid löper störst risk att försvinna, dokumenteras även det ”moderna” nöjeslivet. Lokalpressen bevakas dagligen och nyutgivna skivor kommer till arkivet. Bilden visar några skivor som inte har så många år på nacken men med tanke på musikvärldens föränderlighet är de redan historiska. Det samma kan sägas om The Arks och Charlotte Perrellis framgångsrika deltagande i Melodifestivalen. Musikarkivet har därför två välfyllda kartonger med tidningsklipp och reklammaterial som intresserade forskare kan ta del av.