George Stephens vissamling

År 2004–2005 upptäcktes i ett par omgångar en större och hittills okänd manuskriptsamling i Växjö stadsbiblioteks arkiv. Närmare efterforskningar visade att samlingen, som omfattade ca 1 000 manuskriptblad med uppskrifter (originaluppteckningar och avskrifter) av folkvisor och annat folkloristiskt material, hade tillhört engelsmannen George Stephens (1813–1895). Med stor sannolikhet utgör samlingen en gåva som denne överlämnade några år före sin död till dåvarande Växjö stifts- och gymnasiebibliotek och som i deras ackvisitionskatalog är upptagen under rubriken ”Handskrifna uppteckningar af en mängd folkvisor, folksagor m.m. dylikt.” Växjö stifts- och gymnasiebibliotek blev senare under 1900-talet ett stifts- och landsbibliotek och detta ombildades så småningom på 1950-talet till Växjö stadsbibliotek. Bytena av huvudmannaskap i kombination med interna omorganisationer och flyttning till nya lokaler ledde till att den samling Stephens donerat till biblioteket successivt under 1900-talet hamnade allt längre in i gömmorna. Det blev sensation både i lokala medier och på riksnivå när samlingen återupptäcktes 2005.

George Stephens hade genom sina universitetsstudier i London i språk och forntidshistoria tidigt kommit att intressera sig för Norden som forskningsområde. Han bosatte sig i Stockholm 1834 och försörjde sig till en början främst som översättare och lärare i engelska språket samtidigt som han studerade fornsvenska och svensk litteratur. År 1839 lärde han känna Gunnar Olof Hyltén-Cavallius (1818–1889), då nybliven amanuens vid Kungliga biblioteket i Stockholm. Det gemensamma intresset för forntidshistoria och folklivsforskning gjorde att de två männen under 1840-talet tillsammans engagerade sig i två stora folkloristiska insamlings- och utgivningsprojekt kring folksagor och sägner respektive folkvisor. Målsättningen för båda projekten var att åstadkomma utgåvor som redovisade det samlade nationella kulturarvet inom områdena. Den samling manuskript efter George Stephens som upphittades på Växjö stadsbibliotek 2004–2005 har främst sin upprinnelse i detta samarbete med Hyltén-Cavallius.

Hyltén-Cavallius var anställd vid Kungliga biblioteket 1839–59 men lämnade i princip arbetet där 1856 då han blev direktör för Kungliga teatrarna. Åren 1860–64 var han diplomat i Brasilien. Han återvände sedan till Sverige och bosatte sig då i Småland. Hans huvudverk, den etnologiska pionjärstudien Värend och virdarna utkom 1863–68. Genom sina samlingar lade han 1867 grunden till Smålands museum i Växjö.

Hyltén-Cavallius och Stephens utgivningsprojekt beskrivs utförligt av Bengt R. Jonsson i Svensk balladtradition I (Stockholm, 1967, s. 527ff.). Den insamlingsverksamhet som Stephens kom att ägna sig åt inom ramen för samarbetet med Hyltén-Cavallius rörde i första hand avskrifter ur äldre visböcker som fanns bevarade i bl.a. Kungliga biblioteket i Stockholm och universitetsbiblioteket i Uppsala. Det har inte gått att med säkerhet fastställa i vilken utsträckning han själv gjorde primäruppteckningar av folkvisor eller annan folkloristik i levande tradition.

1851 fick Stephens tjänst som lektor i engelska språket och litteraturen vid Köpenhamns universitet och utnämndes 1855 till professor i dessa ämnen. Han bosatte sig i Köpenhamn och återupptog snart vid sidan om sin lärargärning vid universitetet sina studier i nordisk forntidshistoria och folkloristik. Det projekt om att ge ut folkvisor som han och Gunnar Olof Hyltén-Cavallius arbetat med sedan början av 1840-talet hade då gått i stå på grund av en konflikt med det tryckeri som engagerats för utgivningen och som tryckt projektets första band Sveriges historiska och politiska visor. Första delen. Från äldre tider intill år 1650 (Örebro, 1853). Brevväxling mellan Hyltén-Cavallius och Stephens visar emellertid att planerna ändå hölls vid liv in på 1860-talet. Det är också under denna period som en stor del av de 1 000 manuskriptsidorna i GSMS tillkom eller hopbringades.

Redan före sin flytt till Köpenhamn hade Stephens brevkontakt med den danske folklivsforskaren Svend Grundtvig (1824–1883) som för Danmarks del under 1840-talet påbörjat ett utgivningsprojekt för folkvisor som både i uppläggning och syfte hade stora likheter med den utgivning Hyltén-Cavallius och Stephens planerade. I motsats till deras projekt kom Grundtvigs utgivning att bli framgångsrik. 1853 utkom första bandet av Danmarks gamle Folkeviser (DgF) och Grundtvig kom själv att leda utgivningen av ytterligare två band. När Stephens flyttade till Köpenhamn blev kontakterna mellan honom och Grundtvig tätare och genom Stephens förmedling kunde så småningom det material som han själv och Hyltén-Cavallius förberett för utgivning av en svensk folkviseutgåva ställas till Grundtvigs förfogande. Detta material, som idag förvaras under beteckningen Vs 3 i Kungliga biblioteket (KB) i Stockholm, bestod av renskrifter av primäruppteckningar och diverse uppskrifter av folkvisor som ordnats systematiskt i en tryckförlaga. Stephens forskarkollega Hyltén-Cavallius hade sett till att detta tryckmanuskript deponerades på KB i samband med att han lämnade sin anställning där. Själva det originalmaterial (primäruppteckningar och andra uppskrifter av folkvisor) som tryckmanuskriptet byggde på, fanns då fortfarande i Hyltén-Cavallius ägo. Materialet hamnade så småningom också på Kungliga biblioteket och fick där beteckningen Vs 4. Tryckmanuskriptet (dvs. nuvarande Vs 3) lånades ut till Grundtvig någon gång under 1850-talet och sändes tillbaka till KB i juni 1860. Under denna period ser Stephens också till att kopiera stora delar av Vs 3 samt att för egen räkning ta hand om de transkriptioner av visor i äldre manuskript (bl.a. handskrivna visböcker från sent 1500-tal och framöver) som han gjort i Stockholm och Uppsala. Detta senare material ansåg han vara privat egendom varför han på de ställen där han avlägsnade dem från Vs 3 satte in en hänvisning till den originalhandling han skrivit av. Det material som han på detta sätt samlade ihop i Köpenhamn kom att utgöra en substantiell del av den samling på Växjö stadsbibliotek som nu fått beteckningen GSMS. Tilläggas skall att Stephens också för Grundtvigs räkning kopierade material ur Vs 3. Detta material användes av Grundtvig i de kommentarer till danska visuppteckningar som han infogade i DgF.

Flera manuskript i GSMS utgör således avskrifter av de renskrifter av primäruppteckningar (gjorda av Hyltén-Cavallius och andra) som Stephens själv gjort under 1840-talet. Vid den genomgång av manuskript i GSMS som gjorts inom ramen för projektet Digitalisering och nätpublicering av medeltida ballader (Växjö universitet 2008–2010) har vi upptäckt ett flertal exempel på förekomsten av samma avskrivningsfel gentemot primäruppteckningen (som regel förvarad i KB Vs 4) i såväl GSMS som Vs 3. Det mest sannolika scenariot är att felet uppstod när Stephens kopierade sina egna renskrifter i Köpenhamn på 1850-talet då han inte hade tillgång till originaluppskrifterna (sedermera Vs 4) som vid denna tid fanns hos Hyltén-Cavallius i Stockholm. Alternativet att Stephens skulle ha framställt två renskrifter av varje uppteckning redan på 1840-talet är mindre troligt.

Under 1850-talet kom Stephens vidare att också göra avskrifter av några sällsynta skillingtryck som han samlat under sin period i Sverige, men som han vid sin avresa till Köpenhamn överlämnat till Kungliga biblioteket i Stockholm. Dessa avskrifter finns också i GSMS. Sannolikt ingick de skillingtryck som Stephens skrev av också i det material som KB lånade ut till Grundtvig och Stephens under 1850-talet.

Enligt Karin Eriksson, som gjorde den första noggranna genomgången och forskningen om GSMS 2006/2007, kan en stor del av samlingens innehåll knytas till det intresse för folkloristik inklusive folkvisor som Stephens främst odlade under 1840-talet och i viss begränsad utsträckning under följande årtionde. Efter flytten till Köpenhamn 1851 tar hans intresse för runforskning successivt över och hans arbeten inom detta område är stoff som dominerar de biografiska artiklar och notiser som skrivits om honom. Hans insatser för runforskningen speglas i mycket begränsad utsträckning i GSMS, och den som inom detta område söker material efter honom får gå till annat material som han lämnat efter sig.

Materialkategorier och genrer i GSMS

Allmänt gäller att det vi idag kallar GSMS är en mycket heterogen samling. Tyngdpunkten i samlingen är folkloristiskt material hopbragt under perioden 1840–1860 men i den återfinns även material från senare tidpunkter. Samlingen är i sitt nuvarande skick uppdelad på fyra arkivlådor. Innehållet i tre av dessa upptäcktes under perioden 2004–februari 2005, och arbetet med att förteckna detta påbörjades redan i november 2004 vid Smålands musikarkiv i samband med att ett mindre antal småländska visuppteckningar som kommit att skiljas från huvudsamlingen påträffats. Förteckningen, gjord i databasprogrammet FileMaker, kom att omfatta innehållet i arkivkartongerna 1–3. I samband med upprättandet av den gjordes också en löpande numrering av manuskriptbladen i kartongerna 1–3. Denna numrering upptar drygt 900 poster. Innehållet i den fjärde arkivlådan, som påträffades av Torsten Persson i samband med arbete med en kandidatuppsats hösten 2005, har däremot varken numrerats eller förtecknats. Detta beror främst på att det finns många frågetecken kring om det skall räknas som del av GSMS eller ej. Bl.a. finns det i lådan enstaka tryck daterade efter George Stephens död 1895. På grund av denna osäkerhet kring innehållet i arkivkartong 4 begränsade Karin Eriksson sin genomgång av GSMS till arkivkartongerna 1–3.

Någon översiktlig förteckning över vilka genrer som finns företrädda i GSMS har ännu inte gjorts. Preliminära noteringar i en FileMaker-bas som upprättats för samlingen visar emellertid att den utöver medeltida ballader bl.a. innehåller:

Andliga visor och psalmer

Danslekar

Efterklangsvisor

Lyriska visor

Ramsor

Skillingtrycksvisor

Skämtvisor

Sånglekar

Vaggvisor

En tredjedel av manuskripten i samlingen har emellertid förtecknats i databasen utan att någon information förts in i fältet ”Typ”, och det innebär att den för närvarande inte kan ge besked om hur många lyriska visor, efterklangsvisor etc. som finns i samlingen. När förteckningen upprättades koncentrerades intresset främst till att lokalisera de medeltida ballader som samlingen kunde tänkas rymma, och för denna genre är förteckningen efter vissa kompletteringar någorlunda pålitlig. En sökning på genren ”Ballad” i fältet ”Typ” visar således att ca 390 manuskriptblad har ett innehåll som kan relateras till denna genre.

Allmänna ederingsprinciper

Omfattning
Webbplatsen folkvisa.se [idag överförd som ”Stephens vissamling” till sok.smalandsmusikarkiv.nu] utvecklades 2008-2010 som en del av projektet ”Digitalisering och nätpublicering av medeltida ballader”. I första hand bearbetades material ur George Stephens manuskriptsamling i Växjö stadsbibliotek (GSMS), men den ursprungliga tanken var att även andra folkliga visor skulle publiceras. Till allra största del innehåller ”Stephens vissamling” material ur GSMS.

Variantbeteckningar
I de fall flera varianter av en visa publiceras i ”Stephens vissamling” tilldelas dessa bokstavsbeteckningar från a till z. Bokstavsbeteckningarna markerar endast att det rör sig om en variant till en bestämd visa och införs så snart mer än en variant till denna föreligger.

I fråga om genren medeltida ballader ansluter ”Stephens vissamling” till det beteckningssystem som infördes av utgivarna till det tryckta samlingsverket Sveriges medeltida ballader. Verket omfattar samtliga de 263 balladtyper som var kända när samlingens sista band utkom (band 5:2 utgivet år 2001). Utgivarna valde av utrymmesskäl att begränsa det antal varianter inom en bestämd balladtyp som skulle publiceras till 25 stycken. Dessa varianter betecknades med versalerna A–Z. I de fall mer än 25 varianter av en viss balladtyp var kända förtecknades dessa under rubriken ”Ej avtryckta” och betecknades med dubbelversaler (AA, AB–ZZ). Den ballad som är känd i flest varianter, SMB 164 Herr Peder sjöresa, omfattar således i Sveriges medeltida ballader dels 25 tryckta varianter A–Z, dels källhänvisningar till ytterligare 322 varianter betecknade AA–MV. Sammanlagt 347 varianter av Herr Peders sjöresa var således kända för utgivarna av SMB.

Genom fyndet av ytterligare en variant av Herr Peders sjöresa i George Stephens manuskriptsamling (GSMS) på Växjö stadsbibliotek är det totala antalet kända varianter nu 348. Den nya varianten finns publicerad i ”Stephens vissamling” under beteckningen SMB 164 MX Herr Peders sjöresa. Här finns numera också två tidigare ej avtryckta varianter av visan publicerade – varianterna AF och AG. Detta speglar ett beslut taget inom projektet Digitalisering och nätpublicering av medeltida ballader som innebar att de ej avtryckta balladvarianter (enligt SMB) som fanns som avskrifter i GSMS publicerades i ”Stephens vissamling”.

Utgivarna av SMB använder beteckningen variant både för de huvudgrupper inom en balladtyp som de betecknade med versaler (A–Z) och för versioner av visor som kunde betraktas som hörande till en sådan huvudgrupp. För huvudgruppen SMB 164 A gäller således att inte mindre än 5 närbesläktade uppteckningar av visan föreligger. De skiljer sig något åt och tecknades upp vid olika tillfällen under tidsspannet 1630–1849. För att skilja dem åt gav SMB-redaktionen dem underbeteckningar med gemena bokstäver a–z. De olika versionerna/varianterna inom huvudgruppen SMB 164 A har således betecknats SMB 164 Aa, Ab, Ac etc. I projektet Digitalisering och nätpublicering av medeltida ballader infördes i stället beteckningen variantfamilj för dessa huvudgrupper. SMB 164 A (med varianterna Aa–Ae) liksom den nya SMB 164 MX är således olika variantfamiljer inom balladen Herr Peders sjöresa.

Faksimil av skriftliga källor
Publiceringen av en visa på folkvisa.se åtföljs som regel av faksimil av den skriftliga källa som publiceringen utgår från.

Edering av vistexterna

Textåtergivningen
Även när det gäller återgivningen av vistexterna följer ”Stephens vissamling” de riktlinjer som tillämpas i utgåvan Sveriges medeltida ballader. Det innebär att externa återges diplomatariskt(noggrant återgivande grundtexten, bokstavstrogen)utan förändringar i ortografi (rättskrivning, rättstavning, skrivsätt) och interpunktion (användande av skiljetecken). Vissa redaktionella ingrepp görs dock:

1. Strofnumrering införs i de fall sådan saknas eller är ofullständig. Inkonsekvenser i numreringen korrigeras. När strofindelning och i vissa fall också radindelning saknas upprättas en sådan. I de fall en variant av visan föreligger redigeras texten så att den överensstämmer med strof- och radindelning i denna. I dessa fall lämnas upplysning om källans utseende i en textanmärkning.

2. Omkvädet eller omkvädena återges i textens första och sista strof när inte särskilda skäl finns att göra på annat sätt. Information om omkvädenas förekomst i källan lämnas i en textanmärkning men kan också studeras i det faksimil av källan som publiceras tillsammans med texten.

3. Förkortningar i manuskriptets text upplöses i enlighet med gängse praxis i kursiv.

4. Tecken, bokstäver eller hela ord som utan motsvarighet i källans text sätts in, placeras inom klammer. Sådana redaktionella tillägg görs, när det insatta saknas i källan på grund av uppenbara skriv- eller tryckfel eller när texten i källan av något skäl är korrupt. Av misstag felande anföringstecken (vid direkt tal) har dock satts in utan att detta markerats med klammer.

5. Uppenbara skriv- och tryckfel korrigeras alltid; textanmärkningen återger källans faktiska lydelse.

Se i övrigt de upplysningar som lämnas under ”Textåtergivningen” i SMB 1, s. 10–11.

Textanmärkningarna
All text i kursiv i textanmärkningarna utgör redaktionella anmärkningar. Anmärkningarna innehåller kommentarer av följande slag:

1) Allmänna kommentarer
– uppgift om de kommentarer som gjorts av upptecknare eller utgivare. Dessa kommentarer anförs i i den mån de är av relevans för bedömningen av texten. Detta gäller också kommentarer i manuskripten som härstammar från traditionsbärare. När en vistext ingår i annan form av framställning (till exempel en folksägen, jämför bland annat SMB 39AEb återges de delar av prosatexten som omedelbart berör textens innehåll.

– förekomsten av strofnumrering och omkväden. När det om omkvädet sägs, att det i manuskriptet är ”utskrivet” (för tidigare tryckta texter: ”återgivet”, för inspelade texter: ”återges”), innebär detta att omkvädet i källan är återgivet i sin fullständiga form. Om det i stället står att omkvädet är ”markerat” innebär detta att det är ofullständigt återgivet i källan eller i denna ersatts med ett tecken av något slag.

2) Anmärkningar till detaljer i källans textåtergivning
– ändringar i manuskriptet
– inskott eller strykningar i efterhand
– variantord
– felskrivningar (även tryckfel i tryckta texter)

– egenheter i textunderlägget till melodin kommenteras i regel i melodianmärkningen. Skiljaktigheter mellan textunderlägget och motsvarande strof(er) i textuppteckningen (som regel strof 1) behålls utan att de särskilt påpekas.

Edering av melodierna

Källorna
Allmänt gäller att i de fall en primärkälla föreligger för en melodi till en viss visa så är det denna som återges i ”Stephens vissamling”. När flera utskrifter finns av samma melodibelägg återges den utskrift som kan anses ligga närmast den ursprungliga uppteckningen. I några fall har dock primäruppteckningen karaktären av att vara en minnesuppteckning eller en slags förkortning för en fullständigare utskrift gjord av upptecknaren själv. I dessa fall återges uppteckningen i detta ofärdiga skick men kommenteras närmare under rubriken ”Melodianmärkningar”.

För melodikällorna till äldre visor se vidare avsnittet ”4. Melodierna/Källorna” i SMB 1, s. 12–14.

Melodiåtergivningen
Melodierna återges dels i faksimil, dels i en transkriberad form utförd i notskrivningsprogrammet Sibelius. D en senare återgivningen är i likhet med texterna helt diplomatarisk. Syftet är att de transkriberade noterna skall kunna användas som underlag för källkritisk forskning. Vid transkriberingen har vi följt principen att återge källorna i läsbart skick och så exakt som är möjligt med de noteringsredskap som är tillgängliga i notskrivningsprogrammet. Vi har inte gjort några försök att rekonstruera notskisser eller tolka sådana källor som helt klart är fel utskrivna men där den rätta skrivningen inte är entydig.

Notbilden med tillhörande textunderlägg publiceras i den form källorna har. Därför har också ackompanjemang och arrangemang som finns med i de återgivna källorna tagits med. Frågetecken, tillfälliga förtecken skrivna ovanför noterna, alternativa noter etc. i källorna har bibehållits. När undantag från detta förfaringssätt görs redovisas detta i den melodianmärkning som normalt finns fogad till varje visa med melodi som publiceras i ”Stephens vissamling” .

En huvudprincip för återgivning av visornas melodier är också att följa upptecknarens bruk av flaggor, balkar, och bågar som markerar melismer(en melism är en grupp av toner som sjungs på en enda stavelse). Likaså gäller att textunderläggets placering i förhållande till de enskilda noterna samt användningen av bindestreck i texten varierar i källorna och dessa företeelser är inte sällan inkonsekvent behandlade inom en och samma källa. Vi har inte underkastad källorna någon generell redigering. Ett skäl för detta är att källans utseende säger något om upptecknarens eller notskrivarens förmåga (exempelvis dennes vana vid notskrivning och noggrannhet vid textunderläggning). I övrigt gäller de anmärkningar om återgivning av underlagd text till melodier som redovisas under rubriken ”Melodiåtergivningen” i SMB 1, s. 14–15.

Varje melodi har transkriberats till notsystem motsvarande textens radindelning. Texten har försetts med tankstreck före och efter mellanomkvädet samt före slutomkvädet. Klav har alltid satts ut även om sådan saknas i källan. Detta redovisas i melodianmärkningen. Dubbelstreck har satts ut i slutet av melodin också där sådant saknas i källan.

Melodianmärkningarna
I anmärkningarna används kursiv stil för redaktionell text.

Melodianmärkningarna används när så anses behövligt för en kort beskrivning och förtydligande av melodikällan. Eftersom källan i normalfallet återfinns som faksimil på websidan har sådana översiktliga beskrivningar och förtydliganden ofta ansetts överflödiga.

Kommentarerna är som regel disponerade enligt följande:

1) Kommentar till notbilden i sin helhet beträffande tydlighet, taktindelning etc. (utesluten om faksimil av källan bedömts vara lätt att tolka).

2) Kommentarer i listform beträffande otydligheter eller ändringar av en eller flera noter i en viss takt. Kommentarerna är uppställda i taktordning och hänvisning görs till takt och not. I sådana fall där taktindelning saknas i källan anges i stället system och not.

3) Beträffande de transkriberade melodierna redovisas även eventuella avvikelser i senare strofer. Detta gäller dock inte smärre rytmiska skillnader (som ändring av två åttondelar till punkterad åttondel + sextondel).

Kritiska kommentarer och bibliografier till vissa visor

Vissa visor – och detta gäller i synnerhet medeltida ballader – som publiceras i ”Stephens vissamling” har försetts med kritiska kommentarer samt en bibliografi över litteratur som behandlar den aktuella visan. Kommentarerna är författade av forskare med specialkunskaper om visor.

Genom publiceringen av dessa kommentarer har vi försökt fullfölja de ambitioner som uttrycktes redan 1983 då första bandet av utgåvan Sveriges medeltida ballader (SMB) utkom. I förordet till dettaband presenterades en utgivningsplan som omfattade fem band med texter och melodier till samtliga då kända svenskspråkiga ballader, det vill säga från både Sverige och de svensktalande delarna av Finland. Dessutom utlovades fyra ytterligare volymer som skulle innehålla:
[Band 6] – Kommentarer till texttyperna i SMB, band 1 och 2
[Band 7] – Kommentarer till texttyperna i SMB, band 3–5
[Band 8] – Kommentarer till melodierna i samtliga band
[Band 9] – Supplement- och registerband till hela SMB

Då sista bandet (SMB 5:1 och 2) utkom 2001 var inga av dessa volymer med kommentarer utgivna och några utfästelser om att de skulle utkomma gavs inte heller (se Förordet i SMB 5:1). Det sista bandet var dock försett med en litteraturförteckning och en förkortningslista (båda tryckta i band 5:2) som avsåg hela utgåvan, det vill säga banden 1–5.

De kommentarer som finns fogade till vissa visor i ”Stephens vissamling” skall således ses som ett försök att hålla tanken på utgivning av en i vetenskapligt avseende mer komplett kritisk utgåva av svenska visor vid liv. Uppgiften är tids- och resurskrävande och på samma sätt som gällde för utgivningsprojektet Sveriges medeltida ballader har forskarteamet bakom utgivningen av folkvisa.se kunnat konstatera att det inte varit möjligt att få fram nödvändiga ekonomiska medel för att fullfölja ambitionen. Under överskådlig tid framöver kommer därför det fortsatta arbetet med folkvisa.se att innebära att de visor som publiceras på webbplatsen inte är försedda med kritiska kommentarer.

I databasen återfinns före och efter vismelodi och vistext metadata, dvs. särskilda uppgifter om visan. De metadata som återfinns före vismelodi och vistext är:

Datum: det år som visan upptecknades ur en muntlig tradition eller komponerades.

Proveniens: den plats som uppteckningen/komponerandet skedde på.

Upptecknare: namnet på den person som tecknat upp visan ur en muntlig tradition.

Meddelare: namnet på den person som meddelat visan till en namngiven upptecknare.

Upphovsman (text): namnet på den person som författat texten till visan.

Upphovsman (melodi): namnet på den person som komponerat melodin. (De två sistnämnda rubrikerna saknas som regel för visor som dokumenterats ur en muntlig tradition)

Källa: Uppgift om den skriftliga källa som vi återger i databasen anges så tydligt som möjligt med fyndplats och identifieringsbeteckning.

Övrigt: Under denna rubrik återfinns uppgifter om visan som finns dokumenterad i andra uppskrifter (som kan utgöras av mer eller mindre tillrättalagda renskrifter av en primäruppteckning eller av avskrifter av uppskriften). För dessa uppskrifter anges fyndplats och identifieringsbeteckning.

Efter melodin och vistexten återfinns: särskilda kommentarer om den redigering som gjorts.

Melodianmärkning: särskilda kommentarer om den melodiredigering som gjorts.

Textanmärkning: särskilda kommentarer om den textredigering som gjorts.

Anmärkningar på manuskriptet: uppgifter om de anmärkningar som finns på manuskriptet. Dessa har upptecknaren eller någon annan person vid något tillfälle tillfogat.

Faksimil: varje visa i databasen återges med faksimil av det manuskript (eller i några fall av den skriftliga källa) som vår publicering utgår från. Vilka faksimil som vi gjort tillgängliga framgår av de länkar som återfinns under denna rubrik.

Forskarkommentar: denna typ av kommentar kan omfatta allt från kända uppgifter om uppteckningssituationen (för en visa ur den muntliga traditionen) eller visans tillkomsthistoria (för visor med känd[a] upphovsperson [er]) till analyser av visans språk, användning och spridning. Den forskare som utformat kommentaren namnges efter kommentaren.

Särskilda metadata om visor inom kategorin Medeltida ballader

För visor inom kategorin Medeltida ballader tillkommer uppgifter som kopplar en viss visa/balladuppteckning till den systematik som utvecklats inom nordisk balladforskning. Allra först anges således den balladtyp som visan kan inordnas under. Uppgiften har formen av en siffra kombinerad med stora och ev. små bokstäver (SMB*-nummer). Även visans titel i denna systematik anges (SMB-titel). Beteckningarna (nummer och titel) knyter an till det system som etablerats genom utgåvan Sveriges medeltida ballader (SMB) publicerad 1983–2001. Efter SMB-nr och SMB-titel anges också balladtypens beteckning i den gemensamma nordiska systematik som dokumenterats i Bengt R. Jonsson, Svale Solheim och Eva Danielsson (ed.), The Types of The Scandinavian Medieval Ballad. A descriptive catalogue (Oslo och Stockholm, 1978). Anknytningen till den nordiska typologin anges under rubrikerna TSB-nummer, TSB-titel (nordisk) och TSB-titel (engelsk).

För visor inom kategorin Medeltida ballader gäller vidare att forskarkommentaren (i förekommande fall) avser just den variant av balladen som vi publicerat i visdatabasen.

* SMB = förkortning för Sveriges medeltida ballader, ett samlingsverk utkommet 1982–2001 under redaktörskap av Bengt R. Jonsson, Margareta Jersild och Sven-Bertil Jansson (Stockholm: Svenskt visarkiv)

Här finns en utökad textversion av ett kapitel med samma rubrik, skrivet av Boel Lindberg och Eleonor Andersson, som trycktes i Boel Lindberg (red),
Gamla visor, ballader och rap. Från muntlig förmedling till publicering på nätet (Möklinta: Gidlunds, 2013), s. 328 ff.